Carin

När Chuck var klar med skitjobbet (haha!) stack jag ut på en joggingtur, kände att jag behövde lite frisk luft. Solen sken och det var väll några plusgrader ute, det var verkligen skönt att komma ut. Senare på kvällen mötte jag upp Sofia för att till slut se The Blind Side. Det var verkligen på tiden, den hade nämligen premiär i november. För att vi skulle vara helt säkra på att få biljetter bokade jag 2 st online och vi möttes i god tid, vilket var väldigt tur för 15 minuter innan filmen skulle börja var salongen full. Filmen då? Den var helt FANTASTISK! Jag tror att det är den bästa filmen jag någonsin sett, så sjukt bra film! Orkar inte förklara vad den handlar om utan ni får helt enkelt gå och se den. DO IT!

Igår kväll när jag går in i mitt badrum för att borsta tänderna ser jag att mitt badkar var fullt (en fjärdedel) av brunt vatten och toaletten var fylld med vatten upp till kanten, stanken var outhärdlig. Jag går upp till min värdmamma och berättar, hon kommer ner med de två barnen hack i häl. Vi konstaterade att det var stopp (haha, asså?). Saken var den att när barnen (som har sina badrum över mitt rum) spolade i toaletten, använde kranen eller duschade så kom vattnet ner till mig. Även i gästtoan på bottenvåningen, 5 meter från mitt rum, var vattnet ytterst nära kanten. Vi försökte få bort det bruna vattnet (inte bara vatten) men utan att lyckas. Vi lade massa handdukar på golvet och gick och lade oss. När jag vaknade på morgonen hade vattnet i toaletterna (i mitt rum och gästtoan) sjunkt men det var lika högt i badkaret. Min värdmamma hade ringt rörmokaren och han skulle komma inom några timmar. Städerskan kom, hon försökte laga gästtoan tills vi fick förklarat för henne att hon kunde strunta i den och mitt badrum, så hon gick upp istället. Efter ca 10 minuter går jag in i badrummet för att kolla läget (nivån), toan var full och badkaret var läskigt nära på att svämma över. Vi rusade upp till städerskan och sa att hon inte fick använda något vatten, NO WATER. Vid 12 kom Chuck, rörmokaren. I gästtoan fattades bara 1 cm innan den skulle svämma över och i mitt rum hade badkaret börjat läcka över! Det var inte mycket, men det var ändå alldeles för mycket. Vi går ner i källaren och då visade det sig att det läckte från taket, det blev till att flytta på en massa grejer och kasta på en massa handdukar. Chuck berättade att om man har ett visst lock så är det bara att öppna locket och allt hade varit löst, men av någon anledning har inte det här huset det. "This is not going to be easy". Vi (Chuck) använde oss av en stor damsugarliknandemaskin för att suga upp vattnet från gästtoan, min toa och badkaret. Beållaren, som rymde ca 25 l, behövde tömmas ett antal gånger och eftersom den inte var helt torr lämnade den lite spår efter sig. När detta var gjort tog han bort toalettstolen och körde ner en lång slang genom hela röret, problem solved. Ni vill inte veta hur bottenvåningen luktade, det var disgrossgusting!

Jag spenderade hela gårdagen i huset, jag andades inte ens lite frisk luft. Jag låg på soffan och kollade på TV med datorn framför mig till klockan blev 13, då åt vi lite lunch (julmatsrester) och efter det spelade vi spel. Jag tvättade en maskin med barnens kläder och lagade kvällsmat, det var inte mycket mer som hände den kvällen. Eller, det var egentligen en ganska stor grej som hände. Det kommer i nästa inlägg.

Idag är det den 28 december, vilket betyder att det är min mammas födelsedag! 50 år har hon levt och vi hoppas på att det blir lika många till. GRATTIS MAMMA!

Äntligen fick jag mig en fin dag i New York, solen sken och det var lite för varmt med vinterjacka. Jag och Sofia var inne i city vid 10, vi tog tunnelbanan ner till Washington Square Park och gick bort till den gigantiska Hollister affären som låg vid Broadway och Houston. I ingången möttes vi av två killar i solglasögon som sa "Hey, what's up" eller "Hey, welcome to the pier" till alla besökare. Vi gick 2 meter till och gick då förbi ett dansande par, killen i bar överkropp och tjejen i bikinitopp. Affären bestod av 4 våningar (under vattnet, i vatten höjd, något över vattnet och över vattnet), "Welcome to the pier" var verkligen en passande hälsningsfras. Om jag ska uppskatta antalet anställda som jobbade när vi var där (även de som glassade runt i bar överkropp) så blir det väll runt 70 (detta är i underkant, ska också tillägga att vi kom när de precis hade öppnat). Det spelades så hög musik så att jag knappt kunde höra mina egna tankar och det var så mörkt så att man inte kunde se vilken färg det var på vissa kläder (vilket verkar vara meningen eftersom Abercrombie & Fitch har samma "problem"). Något som är solklart är att dessa affärer (Abercrombie & Fitch och Hollister) anställer sina anställda baserat på deras utseende, inte för att de inte kan sitt yrke men jag har aldrig sett en "ful" anställd. Jag hade en ljusgrå hoodtröja i en påse när jag gick ut ur affären, och Sofia lika så. Vi gick runt i diverse olika affärer i SoHo, vissa mer rea än andra, och jag köpte mig en halsduk, skärp och en tröja. SoHo är väldigt mysigt och inte alls lika kaotiskt som uppe vid Herald Square och Times Square, något som uppskattas.

...jag vet i alla fall en som kommer vika sig dubbel av skratt!

 

Ja, idag är det lördag och jag hade bestämt med Sofia och Jenny att vi skulle träffas och äta middag på en Kinarestaurang innan vi (äntligen) skulle gå och se på The Blind Side. Jag visste att Carolin redan hade sett filmen och att hon inte gillade kinamat men jag tänkte att jag i alla fall skulle fråga om hon ville följa med, och det ville hon. Vi bestämde att vi skulle mötas utanför restaurangen 17.30, Carolin och Jenny skulle samköra och jag och Sofia skulle ta våra bilar dit. 17.30 smsar jag Sofia och Carolin och berättar att jag hade kommit fram, Sofia ringer upp och säger att hon skulle vara där om 5 minuter. När hon parkerat sätter vi oss i min bil och väntar på de båda tyskorna, vi var inte speciellt förvånade över att de var sena... 17.50 ringer jag Jennys mobil, hon berättade att hon fortfarande var hemma och att hon väntade på att Carolin skulle komma och hämta upp henne! SKOJAR DU MED MIG?! Jag frågade om hon hade ringt Carolin och frågat vart hon höll hus, men det hade hon inte gjort. Jag sa till henne att ringa Carolin och skriva ut en vägbeskrivning till restaurangen. 20 minuter senare ringer Carolin och säger att hon inte hittade till Jenny och att de skulle mötas vid ett litet mall istället. 19.00 går vi in på restaurangen, 1,5 h senare än planerat.

 

Vi berättar för servitrisen att vi är "in a rush" och får ut får mat nästan direkt efter att vi beställt den. Maten var fantastiskt god och eftersom jag och Jenny delade var det till ett bra pris. 19.45 bar det av till biosalongen som bara låg någon minut därifrån, dit hittade de utan problem (de var till och med före mig och Sofia!). Men när vi ska köpa våra biljetter står det att filmen är slutsåld, crap! Den enda filmen som inte var slutsåld mellan 20-21 var Alvin and the Chipmunks, men jag var inte så sugen på att betala 10 dollar för den. Istället satte vi oss på Starbucks och tog varsin varmchoklad innan vi begav oss hemåt igen. Kul dag. Till råga på allt så har det spöregnat idag och all snö är borta.

Julen här i USA är väldigt mysig och framför allt lång, i Sverige är den över på bara några timmar medan den i USA håller på i två dagar. Igår, den 24 december, var barnens första(!) vinterlovdag. Jag var hemma med barnen medan föräldrarna rusade runt i olika affärer för att ordna det sista inför kvällen, byta telefon, byta skostorlek osv. Kl 15 kom min värdpappas mamma, hans syster, hennes man och deras 2 månaders baby. Vid 17 åkte vi till kyrkan, det var inte alls vad jag hade förväntat mig. Istället för att höra på en människa som predikar om gud sjöngs lite olika sånger och berättades lite roliga historier, rätt mysigt faktiskt. Efter 45 minuter var det klart och vi åkte hem igen, appetizers for dinner och julklappsöppning stod på schemat. Jag trodde att man öppnade alla julklappar den 25 men tydligen inte, vi öppnade alla "familjejulklappar" igårkväll och julklapparna från tomten imorse. Det var inte så extrema julklappar som man hade kunnat tro, fast de hade ändå spenderat väldigt mycket pengar. Barnen fick en bas, iPod touch, Band Hero, x-antal TV-spel, kläder, skor och massa annat "smått-och-gott". Andra julklappar som delades ut var en mobiltelefon, digitalkamera, digital bok, kläder, halsdukar och en massa annat. Något som är riktigt bra med att fira jul i USA är att man får dubbla julklappar, från Sverige och från USA. Jag har fått en iPod touch, iPodhögtalare (från Secret Santa), halsdukar, vantar och 3 tjocktröjor. Jag är väldigt nöjd över min iPod touch, nu behöver jag inte köpa en själv! Den har Wi-Fi så jag kan gå in på Internet där det finns trådlös anslutning, väldigt användbart.

Idag är det julafton, Christmas Eve. Det känns väldigt märkligt att jag befinner mig på andra sidan jorden nu när hela Sverige sitter och kollar på Kalle Anka och äter julbord. Jag hade väldigt gärna varit med och spelat volleyboll imorse, men jag får ta igen det nästa år. Volleyboll på julafton är en tradition som måste hålla i sig! Idag händer det inte speciellt mycket, vi ska till kyrkan vid 17 och det är väll det. Apropå något helt annat så spydde jag inatt, 00.00. Jag mådde inte speciellt bra igårkväll, huvudvärk och illamående och det resulterade i att jag spydde. Mysigt med heltäckningsmatta!

I tisdags fyllde mitt yngsta värdbarn 11 år, den 22 december. Jag var inte vaken när familjen sjöng för honom (innan 07.00) eller när han öppnade sina presenter, men han hade fått några böcker, TVspel, Nintendo DS-spel, pengar och ett presentkort och en påse bilar av mig.

Måndagen flöt på ganska bra, solen sken och himlen var blå. Det droppade vatten från taket och snön höll sakta men säkert på att smälta bort. Jag var alldeles för lat för att orka ta bilen till gymmet eller sätta på mig långkalsonger så min workout gjordes i källaren. Jag sprang lite fram och tillbaka, med hunden i hälarna, gjorde lite situps och armhävningar sedan var jag klar. Haha! Jag tog en ducsh, slog in alla julklappar och därefter pratade jag med Anna. 10 januari lämnar hon Sverige för att vara Au Pair i en stad utanför London!

För några månader sedan berättade mitt yngsta värdbarn om en 14-årig flicka som ville segla jorden runt. Föräldrarna lät henne inte åka men "fallet" skulle gå till domstol. Jag frågade honom om det här verkligen var sant, för det låter ju verkligen inte troligt någonstans. Men han sa att det var hans lärare som hade berättat om det och sedan glömde jag bort det. Men nu när jag ligger och läser aftonblatets hemsida får jag syn på det här: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6322880.ab

Ett kul nöje här i USA är att gå på bio, det är inte speciellt billigt (en biljett kostar 11 dollar = ca 80kr), men det är alltid kul att se en film innan den ens har haft premiär i Sverige. Ni ska få några exempel:

När jag vaknade imorse snöade det, jag insåg ganska snabbt att resan till New York skulle bli inställd. Suck, ännu en "fast-i-huset-dag?. Men vid 10 slutade det snöa och solen tittade fram, det var väll en sisådär 3 decimeter snö utanför och min bil var helt täckt. Tydligen fick de aldrig såhär mycket snö förra året så barnen var överlyckliga. Eftersom jag och Victoria hade bestämt att luncha så satte jag på mig vantar och mina joggingskor och gick ut och skottade. Vädret var väldigt härligt, solen sken och det var inte speciellt kallt. Jag skottade, och skottade, och skottade. Sedan kom min värdpappa ut med hans quad och körde runt lite på uppfarten, "loosening up the snow" som han kallade det. Men det var nog mest för att få sladda runt lite, han ville väll också leka i snön. När vi nästan var klara kom en plogbil (en pick up-bil med snöplog) och hjälpte oss med resten. När den var klar kom barnen ut och startarde snökrig mot mig, jag blev genomblöt och var tvungen att gå in och byta kläder innan jag gav mig av. Jag mötte upp Victoria vid Applebee's (otippat) där det blev en Caesarsallas som badade i dressing och en chokladmousse till dessert. När vi var mätta och belåtna vandrade vi runt i mallet som låg precis bredvid, det enda jag köpte var en hårspray från Sebastian som var på rea (5 dollar, i Sverige 200kr). Barnen har gått runt och hoppats på att skolan ska var inställ imorgon, men det blev en "delayed opening" vilket betyder att de börjar skolan 1,5 timme senare än vanligt. Yes, that's it for now.

Idag kan man säga att jag kastade bort en ledig dag, väldigt onödigt. Men det var ju inte mitt "fel", snön gjorde att jag inte vågade åka iväg någonstans. Vid 17 frågade familjen om jag ville åka med på bio, de skulle se Avatar. Det tackade jag inte nej till utan följde med dem till biografen, det gick inte fort men efter X-antal glidningar var vi framme. Jag var 100% säker på att vi skulle åka av vägen eller köra in i någon stolpe. Det var/är ett riktigt snökaos, bilar stod stilla på väggrenen och sikten sträckte sig inte längre än ett par meter. På vägen hem kunde man inte se vägen, den var helt täkt i snö. I Sverige har vi ju så kallade snöpinnar, så man ska kunna se vägen när det snöar, men det har tydligen inte nått USA. Jag har en känsla av att det inte blir New York imorgon, snälla snö smält!

Here we go!

Varför blir det aldrig som jag har hoppats? I söndags regnade det och idag snöar det. Egentligen tycker jag om snö men det passar verkligen inte n, när som helst men inte den här helgen. Jag gick upp lite tidigare idag för att jag skulle hinna åka till gymmet innan matchen mellan Barcelona och Estudiantes, när jag sedan möttes av det vita snötäcket gick jag tillbaka till sängen igen. Himlen är helt grå och snön ser inte ut att vilja smälta bort, vi får se hur det blir med New York imorgon. Klockan är snart 14 och jag är rastlös, jag vet inte om jag vågar åka någonstans utan vinterdäck. Jag vill ju inte direkt fasta i en snöstorm, blääää!

Fredag idag, helg imorgon och jag är ledig! Underbart säger jag. Idag har det varit riktigt kallt ute, rena rama vintern! Jag tog i alla fall bilen till gymmet och gjorde lite nytta, idag springer en gubbe på löpbandet med jeans och converse. En annan gubbe går runt med ett lila, hemmagjort svettband (en handduksbit som han hade knutit i nacken). Vad tänker folk med?

Idag har jag legat på sängen hela dagen (från 8-15), med undantag då jag gick in i köket och stekte mig en omelett till lunch. Mitt tänkta besök till gymmet blev inställt pga. motivationsbrist. Blööö, hur kan jag vara trött när jag inte har gjort någonting? Idag lagade jag pannbiff, potatismos och brunsås till middag, riktigt gott blev det. Det slog mig precis att jag inte har varit utanför huset idag och barnen ska inte köras någonstans så det blir ingen frisk luft för mig (med undantag av de 5 minuterna jag gick till bussen och hem igen med den yngsta killen). Nä, nu har jag lite tvätt att vika innan det bär av mot soffan (HAHA!)

Att vara Au Pair är inte så lätt som man kanske kan tro, tänk er att flytta till ett främmande land och bo hos en familj som du aldrig har träffat. Det finns mycket som kan gå fel! Jag känner att jag inte hade kunnat hamna i en bättre familj, även fast föräldrarna kommer hem sent på kvällarna och jag aldrig slutar före 21 känner jag att jag trivs. Jag kan såklart inte göra vad jag vill och när jag känner för det utan man måste hela tiden anpassa sig. Men jag får gratis boende, mat (då jag inte är ute och äter med kompisar) och tillgång till bil (något man måste ha för att ta sig någonstans). Jag har börjat uppskatta min familj ännu mer nu när jag hör hur vissa av mina kompisar har det, när jag inser att alla inte har det som mig. Jenny, en av mina tyska kompisar, bor i en familj med 4 barn. Hennes familj har en "Au Pair-bil" men de första 4 månaderna (hon har varit här i lite mer än 4 månader) fick hon inte låna bilen. Nu får hon låna bilen men hon får inte köra på Highway, vilket betyder att hon inte kan åka till mig, inte till något mall utan hon är väldigt beroende av alla andra. Det gör ju egentligen inte så jätte mycket då resten av oss har bilar och får köra, men det måste vara jobbigt för henne. Det var punkt 1, det finns många märkliga punkter när det gäller Jennys familj. Hon fick aldrig någon mobiltelefon av sin värdfamilj, hon fick en tillsägelse av sin värdmamma att hon vek handdukarna fel, hon får inte använda diskmaskinen på vardagarna (den får bara användas på helgen) utan hon måste diska ALLT för hand! När jag såg ut som ett frågetecken fick jag till svar: "It's OK, I use gloves" HA, som om det skulle göra det hela lite bättre? Sedan så har vi "tyskan", Carolin, som bor i en familj med 4 barn (2, 4 , 6 och 8 år) där mamman är hemmafru. Trots detta jobbar hon fruktansvärt mycket, ofta fler än 10 timmar om dagen och ibland även när hon har ledigt! Jag skulle absolut INTE vilja byta familj med någon av dem, jag känner mig väldigt lyckligt lottad!

ÄNTLIGEN är engelskalektionen över, jag hade inte klarat 1 minut längre! Varje gång jag berättade att jag var Au Pair och tog hand om tre pojkar; 16, 13 och 10 år gamla fick jag till svar: Åh gud vad jobbigt, du kan inte ha det lätt, stora barn stora problem osv! Varje gång motargumenterar jag och säger att dem är väldigt väluppfostrade och att jag inte har haft något större problem på 4 månader! Oftast får jag ett falsk litet leende tillbaka som säger: Vi säger så, men jag vet att du har fel. Nä, aldrig mer.

Gårdagen började väldigt bra, nämligen med frukost på IHOP. Det åts omelett, crepes med blåbär, pannkakor med jordgubbar, banan och med nutella. Mätta och belåtna körde vi iväg mot tågstationen för att åka in till New York trots att regnet öste ner. Väl i New York köper vi oss varsitt Metro Card laddat med $ 10 och bekantar oss med New Yorks tunnelbanesystem. Vi började med att åka från Penn station till Christopher st där vi steg av och gick en bit på Bleeker st för att komma fram till Marc by Marc Jacobs. Vi köade en stund i regnet innan vi släpptes in i affären som ungefär hade en lika stor yta som mitt rum, något mindre till och med. Vi hittade det vi letade efter och begav oss tillbaka till tunnelbanan. Den här gången åkte vi upp till Times Square och bytte till den gula linjen för att gå av vid Rector st, vårt mål var Century 21. Men innan det åt vi lunch på en restaurang med skylten: "Seat yourself" vid ingången. Jaha, sa vi och gick upp på övervåningen och satte oss vid ett bord med utsikt över en trafikljuskorsning. När vi ätit upp gick vi vidare och in på Centuri 21, där var det ett enda stort kaos! Hur mycket folk som helst överallt, och kläderna hängde huller om buller på flera ställen. I och för sig är ju inte det speciellt konstigt med tanke på hur mycket folk som rörde sig i den affären, men jag kunde inte hitta någonting som föll mig i smaken. Det jag hittade var den svarta Michael Kors-jackan som jag köpte men sedan lämnade tillbaka för 89 dollar, ordinarie pris 180! Det känns väldigt bra att jag inte behöll den. Efter några timmar där bestämde vi oss för att strunta i SoHo, på grund av det ihärdiga regnandet, och tog tunnelbanan till Herald Square där vi bytte till den orange linjen och gick av vid Rockefeller Center. Efter att vi sett granen och ljusshowen satte vi oss på Starbucks och vilade lite med varsin kaffe framför oss, klockan var ju trots att närmar 19. Vår sista tunnelbaneresa för dagen var från Rockefeller Center tillbaka till Herald Square där vi gick runt på Macy's och kollade på deras julsmyckning samt julskyltning. Jag gick dock inte därifrån tomhänt, en stickan tröja från BCBGeneration slank ner i påsen och följde med mig hem. Vi tog 21.01-tåget hem och väl hemma somnade jag så fort jag lagt huvudet på kudden, 23.00.

 

Så värst mycket Luciafirande var det inte varit för min del, nämligen ingenting. Det enda i Luciaväg fanns i mitt huvud, i mina tankar.

Idag är det fredag om ni har missat det, det betyder lön och helg! Wieho! Imorgon blir det häng med Victoria och tyskorna, Applebee's till lunch, och på söndag åker vi in till New York. Idag har jag verkligen inte haft en jobbig dag. Jag åkte till gymmet vid 12, spenderade 1 timme där innan jag åkte hem och la mig på sängen. Jag fick ett paket från Sverige, det innehöll Gott & Blandat, knäckformar och salta fiskar. TACK! När barnen kom hem vid 3 började jag göra knäck och dem blev underbart goda! Min värdmamma hade lämnat pengar till pizza så det blev middagen. Klockan är nu 19.15 och jag gör verkligen ingenting, värdföräldrarna är inte hemma ännu så jag jobbar ju fortfarande, men ändå. Det brukar alltid finnas något att göra: tvätta, diska, städa. Nä, nu ska jag gå och busa lite med hunden.

Hur hemskt är inte det här?

Nu är det återigen vinter, gårdagen bjöd nämligen på ett förvånansvärt varmt väder med tanke på helgens snöande. Solen sken och himlen var blå och jag gjorde inte mycket mer än att åka till gymmet.

Nu är det bara 2 lektioner kvar på engelskakursen, vilket betyder att jag måste anmäla mig till en ny kurs med start i januari. Jag har kollat runt lite på kurser och just nu står det mellan följande: Introduction to Macroeconomics, Law and Economics, International Monetary Economics eller Economics of the European Union and Economies in Europe. Idag bestämde vi (jag, Victoria, Carolin och Jenny) oss för att sluta 45 minuter tidigare än alla andra, vi hade verkligen ingen lust att sitta i den lokalen längre. Vi begav oss istället mot ett litet fik där jag beställde en varm choklad och ett grönt äpple, väldigt mysigt och prisvärt.

Idag ha det varit en lugn och kall dag, men jag trotsade kylan och stack ut och sprang en sväng! När jag kom hem pratade jag lite med mamma och därefter åkte jag och handlade lite mat (sallad, persilja och äpplen). Det har inte varit en speciellt händelserik dag. Den näst bästa(dummaste) frågan jag har fått under min tid här i USA kom idag. (Den dummaste frågan är den om vi hade Internet i Sverige). Min värdpappa undrade varför vi åkte till IKEA, mitt svar var löd: för att köpa svensk mat och svenskt godis. (Det yngsta värdbarnet undrade vad IKEA var för någon affär, så jag fick förklara för honom att man kan köpa det mesta inom inredning där) I alla fall, efter att vi hade pratat lite om IKEA så får jag frågan: "Do you have IKEA in Sweden too?" av min värdpappa! Först så trodde jag att han skämtade med mig, men det gjorde han inte så mitt svar blev: Öööh, yes!

Åh vad jag känner mig lycklig! Trots att jag egentligen har spenderat alldeles för mycket pengar på en dag känner jag mig riktigt nöjd med alla mina inköp. Jag ska också passa på att ge "tyskan" beröm för hennes körning, trots att det var väldigt vingligt och att vi för det mesta låg i två filer, så kom vi hem välbehållna.

 

Victoria, Carolin ("tyskan"), Jenny och Sofia kom och hämtade upp mig 10.30 och då bar det av mot IKEA. När vi kom fram rusade vi in i affären och betade snabbt av "rumsvisardelen" för att tillslut komma fram till restaurangen och "svenskhörnan". Där plockade jag på mig en paradisask, ljussirap, ANNAs pepparkakor, pepparkaksdeg, glögg, bliar och juleskum (som för övrigt bara kostade 1 dollar=7kr). Därefter blev det lunch i restaurangen, köttbullar, potatismos, brun sås och lingonsylt (såklart!). Dock hade en av tyskorna, Jenny, missuppfattat anledningen till varför vi ville åka till IKEA. Hon kunde inte förstå att vi ville åka dit för att köpa godis, hon ville nämligen kolla på inredningsprylar(!) När vi äntligen jagat ut henne därifrån bar det av mot Jersey Gardens, 2 minuter från IKEA. Där splittrades vi och svenskorna gick för sig och tyskorna för sig. Jag ÄLSKAR shoppingen i USA! Jag kommer allvarligt talat inte att överleva när jag kommer tillbaka i Sverige. Allt är så fruktansvärt billigt här! Du kan få jeans från Calvin Klein för $ 50, en tjocktröja från Tommy Hilfiger för $ 40, en cashmeretröja för $ 40 och mycket, MYCKET MER! Det är helt galet! Jag fick betat av lite julklappar så jag gjorde lite nödvändiga inköp. Men till mig själv köpte jag en svart fleecetröja, 2 par strumpor, 1 par skor samt en svart väska från Calvin Klein. Väskan ser jag som en julklapp till migsjälv, $ 160 var den absolut värd!

 

Nu är jag så trött att jag tror att jag skulle kunna somna med datorn som kudde, vilket betyder att det är dags för mig att gå och lägga mig nu. Natti natti!

Det snöar! Varför snöar det nu dagen innan vi ska till IKEA? Tyskan kommer köra i 20mph och vi kommer aldrig komma fram. Nej, vi kommer aldrig komma fram pga att tyskan gör allt annat än kollar på vägen när hon kör bil. Åh, jag har dödsångest för jag kommer dö imorgon!

Imorse när jag körde den yngsta stannade jag vid banken för att växla in mina mynt. Dessa mynt fick jag under den första månaden jag var här, innan jag skaffade mitt bankkort. Summan uppgick i alla fall i 27,50 dollar. Lite värdelöst vetandet, men det kanske underhåller någon.

Idag har det varit en lugn dag, det gillar vi! Barnen hade en kort dag idag så de kom hem redan vid 13, men dem var med sina kompisar och min värdmamma kom hem vid 14. Jag spenderade eftermiddagen med att baka chokladmuffins, hjälpa till med julpyntningen samt lyssna på julmusik. Jag börjar få lite julkänsla nu när det har blivit lite kallare (dock var det riktigt varmt idag, ca 18 grader) och att det börjar bli mörkt redan vid 17. Det jag saknar är ANNAs pepparkakor, knäck och lussebullar! Men ett besök på IKEA ska nog lösa lite av mina problem.

Jag har precis kommit hem från världens tråkigaste Au Pair möte. Tanken var att vi skulle bowla, men jag (och de flesta andra) hade ingen lust att betala 7 dollar för det så det vi gjorde var att prata. Till råga på allt tog det 30 minuter att ta sig dit! På vägen hem går det 3 st hjortar över vägen och smarta som de är stannar dem mitt på vägen och kollar på mig, de kommer inte få ett långt liv. Varför jag körde så lugnt och försiktigt var för att 1. Det var 32°F (dvs. 0°C) så vägen var antagligen hal och det används inte vinterdäck här i New Jersey. 2. Jag vet att det finns gott om dumma djur som gärna vill korsa vägen lite här och var.

Ja, idag var dagen då jag försov mig. Jag vaknade av mig själv 06.30, men jag låg kvar i sängen tills klockan ringde 06.50. Då stängde jag av den och blundade lite. Haha, det skulle jag aldrig ha gjort. Jag vaknade upp 30 minuter senare av att mellankillen knackar på dörren och frågar om jag var vaken, jag flyger upp ur sängen och kastar på mig kläderna och går ut till barnen som satt i soffan och såg på TV. Det är tur att dem är självgående.