Carin

Att vara Au Pair är inte så lätt som man kanske kan tro, tänk er att flytta till ett främmande land och bo hos en familj som du aldrig har träffat. Det finns mycket som kan gå fel! Jag känner att jag inte hade kunnat hamna i en bättre familj, även fast föräldrarna kommer hem sent på kvällarna och jag aldrig slutar före 21 känner jag att jag trivs. Jag kan såklart inte göra vad jag vill och när jag känner för det utan man måste hela tiden anpassa sig. Men jag får gratis boende, mat (då jag inte är ute och äter med kompisar) och tillgång till bil (något man måste ha för att ta sig någonstans). Jag har börjat uppskatta min familj ännu mer nu när jag hör hur vissa av mina kompisar har det, när jag inser att alla inte har det som mig. Jenny, en av mina tyska kompisar, bor i en familj med 4 barn. Hennes familj har en "Au Pair-bil" men de första 4 månaderna (hon har varit här i lite mer än 4 månader) fick hon inte låna bilen. Nu får hon låna bilen men hon får inte köra på Highway, vilket betyder att hon inte kan åka till mig, inte till något mall utan hon är väldigt beroende av alla andra. Det gör ju egentligen inte så jätte mycket då resten av oss har bilar och får köra, men det måste vara jobbigt för henne. Det var punkt 1, det finns många märkliga punkter när det gäller Jennys familj. Hon fick aldrig någon mobiltelefon av sin värdfamilj, hon fick en tillsägelse av sin värdmamma att hon vek handdukarna fel, hon får inte använda diskmaskinen på vardagarna (den får bara användas på helgen) utan hon måste diska ALLT för hand! När jag såg ut som ett frågetecken fick jag till svar: "It's OK, I use gloves" HA, som om det skulle göra det hela lite bättre? Sedan så har vi "tyskan", Carolin, som bor i en familj med 4 barn (2, 4 , 6 och 8 år) där mamman är hemmafru. Trots detta jobbar hon fruktansvärt mycket, ofta fler än 10 timmar om dagen och ibland även när hon har ledigt! Jag skulle absolut INTE vilja byta familj med någon av dem, jag känner mig väldigt lyckligt lottad!